Norrländska Korrespondenten – 3 april 1868, sida 2

nes munterhet och att jag någonsin trott, att hon hade upphört att sörja öfver sin förlust. IIon kastade en tankfull, nästan förvånad blick på mig och stirrade ut öfver träden nedåt floden, liksom fängslad af de ljusstrimmor, hvilka för några minuter sedan hade sväfvat omkring för mina ögon. vJap svarade hon, fördjupad i sina tankar, onaturligtvis emedan det var Dicks hem I detta ögonblick höll jag af henne mer än jag någonsin gjort, och jag var ond på Luke, för det han icke beredt henne det nöje som han lofvat henne. Jag gick genast till huset och tillsade att man skulle spänna min egen pony för phetonen, hvilken jag ofta sjelf körde, och jag sade till Sylvia: Om vi icke ha en kavaljer, som vill köra för oss, så vet jag icke hvarför vi icke skulle kunna hjelpa oss sjelfva. Jag kan mycket väl köra Frisky. Vi åkte på en vacker väg ned till Streamstown och stannade vid den bästa butiken i staden, der gick jag in och köpte en del grönt och hvitt musslin, emedan jag lofvat Elspie att snart lägga bort min svarta klädning. Derpå åkte vi vidare och pratade som fruntimmer pläga göra, hvarvid jag tror att vi båda sökte dölja för hvarandra att ett mörkt moln hängde mellan oss