Norrländska Korrespondenten – 31 mars 1868, sida 2

IC Ä Jag hade förut haft samma tanka, men nu hade jag icke tid att tänka på det. Det var temligen sent på aftonen; den gyllne skymningen började öfvergå till mörker, och luften var något kylig. Mitt rum var upplyst af brasan, då jag gick in, och vid dess sken såg jag en hvit gestalt, som satt lutad öfver den med ansigtet hvilande i handen. Det var Sylvia; men den bild, som framställde sig för mitt öga liknade till den grad den uppenbarelse af min moders ande, som för några månader hade förskräckt mig så mycket, att ett lätt anskri undslapp mina läppar. Den första rörelsen af hennes hand tillintetgjorde naturligtvis synvillan, men för mitt vidskepliga sinne