Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1868, sida 4

Pelles tankar. vTåckan tös, som Stina, Finnis ej i vår by, Glad hon är och frodig, Som ett vinterny; Ögon blå det har hon, Gropar uti kind, Läppar purpurröda, Halsen fin och trind. Smal hon är om lifvet, Som en vygärdsgårdstrinnoDu skall, kära Stina, Ackurat bli min! Vi ska ha en stuga, Kor och får ock stut, Och en trädgårdstäppa Straxt in på vår knut. Vi ska kuttra, skämta I vårt lilla tjäll, Grytor jemnt ska puttra På vår spiselhäll. Vördig prosten sjelfver Skall oss viga hop, Stå som fadder ska han Vid vår lilles dop. Vid vårt bröllop skall då Glädjen stå i sky, Bjuda ska vi också Hela våran by. Ack ja, kära Stina, Här har du min hand! Jemt som festfolk ska vi Hålla af hvarann; Aldrig skall jag blänga Argt på Anders mer, Aldrig skall jag brumma, När han på dig ser. Ack ja, om jag tordes Tala, sjunga ut! Blott jag ser på Stina, Tar ju modet slut!