Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1868, sida 3

gräsplanen derutanför och den gyllne aftonhimlen. Medan jag stod sålunda, ja, just i det ögonblick då Mark Hatteraicks fingrar slöto sig omkring mina, trädde en gestalt öfver dörrtröskeln under oss, och Luke Elphinstones ansigte visade sig mellan mig och ljuset. Han hade kommit för att hemta mig och han medförde en nyhet, som borde ha gladt mig. Sylvia, min aflidne broders fästmö, hade ändtligen kommit för att besöka den, som borde varit så godt som hennes syster. Jag fattade genast mitt beslut och tog min hatt utan attuppgifva en suck icke en gång för mig sjelf. Major Hatteraick mätte den ovälkomna gästen från hufvudet till fötterna, och jag undvek att möta hans mörka öga, då jag flyktigt sade honom farväl. Du kommer väl igen, du kommer väl igen ropade de alla, i det de följde mig till dörren. Ni måste komma tillbakas, hviskade Mark Hatteraick passoneradt, under det han varmt tryckte min hand, men jag mumlade för mig sjelf: Nej. nej, i det jag åkte bort med Luke Elphinstone.