Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1868, sida 2

HOV 2 () 2 tt år al mitt lif. Från Engelskan (Forts, fr. n:o 24.) Major Mark var hand och hutvud och allt i familjen. Alla på Eldergowan betraktade honom som en hjelte, och alla, från Mrs Hatteraick ända till stalldrängen, visade honom den aktning och vördnad, som man instintlikt visar den, som på en gång är stark och mild, befallande och blygsam. Sin moder behandlade han med en öm vördnad, som påminte om, att han en gång hade varit ett litet barn, som hon ledt med sin vilja, då han var tillsammans med Nell och Polly, kunde han vara så uppsluppen som ett barn och leka med dem som en skolgosse. Man talade i en dämpad, vördnadsfull ton om hans krigsbedrifter, och man betraktade hans svärd med en nästan ängslig vördnad. Det var likväl lättare att föreställa sig honom tröstande en döende kamrat än dödande sina medmenniskor. Det var åtminstone min åsigt, dess jag en dag hörde honom svära färligt i stallet, då jag af nyfikenhet tittade in genom ett akacieträds grenar. Middagssolen brann på steniggningen, månadsrosorna och löfkojorna i köksträdgården stucko fram genom