mig att få upplysa eder om att j full komligt misstagit eder. Den tjusningsmaft, fom hwarje ädel och okonstlad qwinna eger, fan af ingen men emotstås, — nej! blott en enda blid ur ett rent od) offuldsjullt qdinnoöga fan förmå att fmälta isen kring äfwen det mest förstockade manliga hjerta. Men när flärd och fåfänga undanskymma den sanna qwinlighetens sköna gloria, då blir förhållandet helt annorlunda. — OD! tänken litet mera på lifwets allwar oh def sanna glädje, samt de dyra och heliga pligter, i hwilta ftörsta delen af eder förr eller sednare skola inträda, Ej funnen j wäl tro, att en ädel Yyngs ling med djupaste högaltning och ömhet tan fästa fig mid en flicka, fom hwarje dag tillbringar flera timmar wid spegeln, sysselsatt att på det mest koketta sätt ordna den massa långods, med hwilket perulmakaren försett henne. — Ej kunnen j wäl inbilla eder, att man i längden kan wara belåten med en hustru, som egnar sin mesta tid åt toiletten och spökar ut sig så, att man ej kan undgå att skratta åt henne, isynnerhet när mannen rätnar öfwer att hans kanske rätt mappa infomster ej på långt nära räder till fyllandet af hans flärdfulla matas omåttliga behof och tillfredsställandet af hennes alltjemt tilltagande pretentioner? — Ack, nej! O, nordens qwinnor! — denna flärd och fåfänga måste ha ett slut. — Tänfen på huru mången hungrande och lic dande warelse i wårt fädernenland, fom nu förgäfives ropar på bröd, huru måne gen moder, fom med förtwiflan måste fe sitt barn dö af swält. — Skullen j då ej gerna wilja försala några onödiga grann låtssaker och med de derigenom inbesparade summorna aftorka tårarne på några li: dande medmenniskor, fom för denna hand: ling öfwer eder skulle nedtalla himlens rilaste wälsignelse. År flärdlösheten icke längre en dygd, de qwinliga behagen för nets högsta prydnad? — O, j mödrar! uppfostren edra döttrar flärdfrihet och eutelhet, lären dem att wara nöjda med litet och hafwa små pretentioner; — det skulle då inom kort se helt annorlunda ut i werlden. En resorm i sådant fall skulle sälkert wara den bästa och nyttigaste af alla och hafwa de mest wälsignelserika följder, nemligen frid och förnöjsamhet i lifwets alla lägen, förbättrade etonomiffa omständigheter, harmoni och tyda! i äftenskapen, håg och lust för nyttiga fys selsättningar o. s. w. — O! tänken på dessa wälmenta ord, och om någon enda bland eder lägger dem på hjertat, då hafwa dessa rader ej blifwit skrifna för gäfwes af Edvin.