Sagan om Frälsarens kors. De fleste af wåra läsare hafwa förmodligen hört huru kejsarinnan Helena berättas hafwa funnit Frälsarens werts liga kors. Denna kejsarinna gjorde i 4:de seklet en resa till det förlofwade lan: det, och berättas hafwa warit få lyckllig att tillika med Frälsarens graf jemwäl finna hans fors. Detta kors befann fig jemte de twenne röfrarnes i en och samma håla, der också Pilati öfwerskrift påträfsades. Men huru skulle man af de 3 korsen funna finna hwilket fom war Fräl: sarens? Jo, man hemtade en mertbunden och förlamad qwinna, och hon måste lägga fig på hwardera af de korsen. Begge röfrarnes förbleswo utan werkan; men inappt hade qwinnan lagt fig på det tredje, förrän hon helbregdagjord upp: reste fig derifrån. — Nu hlef korset de: ladt; den ena delen förblef i Jerusalem, på det te troende, fom gjorde wallfärder dit, måtte der funna tillbedja det; den andra delen fom till Constantinopel och blef insatt i lejsarens bildstod, fom mar upprest på forum, på det att denna heliga qwarlemning skulle bringa ewig lycka åt hela staden. Kejsaren låt beslå sin hjelm och seldonen på sina hästar med korsets spikar, på det han skulle deraf erhålla seger i strid .... Wi förwånas och ömka of öswer denna widskepliga öfmertro. Märleligt är buru Herren likasom synbart bestraffat detta ajguderi. Begge de städer, bedrägeriet med korset bedress på ursprungligaste wis, blefwo, hurn stora och mältiga de woro, fort nog intogne af muhammedanerna, dessa friftendomens hufwudfiender, och äro ännu i dag i deras wåld. Så litet förmådde det för: menta korset slydda dem. Guds rile har aldrig någon fördel af fromma fmet.