minne, huru i början of 1840-talet de första af Rosenius och andra föranftals tade andaktsöfningarne afbrötos genom fönsterinslagning och oljud och huru de utgående öfwerföllos med fmutd: och ften-faftning. Rofenius började 1843 utgifwa månads-tioningen Pietisten, som nu upplefwat 26 årgångar, hwilka i mes deltal torte haft en spridning af omkring 10,000 exemplar. Han efterlemnar enka och fyra barn. — Jmporteradt siljwer. Riksbanken håller nu som bäst på att i sina hwalf återinlägga det förut af hr Wallenberg m. fl. exporterade silfret. Spetkulationen med detsamma utföll nemligen till en del olyckligt, emedan kursen föll på Hamburg, så att det icke lönade sig att ifrån nationalbanken i Köpenhamn, der silfret, fom hwarje wecka utfördes från Stockholm, samlades, sända det til Hams burg. Härom fingo bankofullmäktige lännedom, och genom lånkontoret i Malmö har nu banken återköpt största delen af det exporterare silfret. Till ren 28 sistl. Febr. hade till Stockholm ankommit 293 påsar silfwer, hwardera innehållande 150 specier, eller tillsammans 175,000 rdr. Man wäntar ytterligare fändnin: gar ända till 740,000 rer. Det kunde wara intressant att få meta, hwad riftbanken nu förlorat på detta återköp. — Euskilda bankerna. J tidningen Jönföpingsbladet för d. 25 Febr. lär ses: Daal. Alleh. har åtskilligt att in: wända mot enstilda banlernas af Aftonbladets ekonomiske försattare beprisade twärsäkra soliditet. D. A. wänder sig egentligen mot Stockholms enskilta bank, för hwilten enligt D. A:s förmenande wådan ligger i en alltför widt utsträckt rörelse, då den med en fasfa af tolffundratusen rdr har utelöpande förbindelser å öswer 10 millioner rdr att wid an: fordran inlösa. Wid en uppkommen panic och deraf wålladt anlopp mot ban ten skulle, enligt D. A:s förmenande, bankens 17 millioner rdr utestående for: dringar ide funna rädda den från undergång, hwarwid en mängd fandsortsbanz fer till följd af fina relationer med Stod: holmgbanten lätt funde meddragas i fallet. — Om än denna jförespeglade fara är för närwarande aflägsen, torde dock åtminstone böra medgifwas, att Stod: holms enskilta bank ide ger något riktigt godt efterdöme af warsamhet wid degagnande af en obegränfad tredit. — Er rik tiggare. Bland personer, som warit till polislammeren i Stockholm inkallade för det de gått omkring och dett lat i staden, förekom äfwen en arbetskarl wid namn Johan Peter Johansson, hwars såwäl llädsel fom utseende gåfwo all an: ledning att antaga, det mannen befunne fig i en särdeles utblottad belägenhet. Denna skall dock, få widt man får sätta tro till de upplysningar, fom mid till: fället meddelades, wara alldeles fjelfmål: lad och ingalunda en följd af drift på tillgångar att fig försörja. Twärtom lärer tarlen wara i besittning af en i hans ställning betydlig förmögenhet (det uppgafs 12 a 15,000 rdr), hwilka han har insatta uti ett hus någonstädes å Norrmalm. Han har förut warit bosatt inom Jönköpings län, der han idkat gäftgifwerirörelse, och har förmögna anhö viga boende inom detta län. Hans fni kenhet lärer gå mycket långt, födan ffa far han fig för otroligt ringa pris och