Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1868, sida 3

— Ja — utbrast Öurman — hvem hade för 15 år sen kunnat drömma om någonting dylikt! Men nu bjuda vi den här torrfisken farväl och se till om icke Blåporten har någon färskare! — Jag tänkte eljest föreslå Hasselbacken! — anmärkte fru Amanda. — Hasselbacken var det ja! Som du vill, min gumma lilla! Under promenaden öfver Norrbro och just som vi kommo utanför Bonniers boklåda stannade Ohrman tvärt och, pekande med sin spatserkäpp på den der stående lyktpålen, sade han: — Amanda, ser du den der lyktpålen? — Ja visst ... hvad är det för märkvärdigt med den? — Åh .. . just ingenting . . han har stått der alltsen 1851 ... Derpå vände han sig till mig och hviskade mig in i örat: — Det var den der, som lyste första gangen för oss du vet, den der