Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1868, sida 2

under 20 års tid. Det var fåfängt. Hennes böner, hennes tårar kunde icke förmå den i hvarenda fiber rättsinnige, varmhjertade ädlingen, att för sin del behålla ett enda öre af den erbjudna summan, och Amanda, som såg att hon snarare smärtade än gladde honom med sin efterhängsenhet, öfvergaf småningom den planen för beslutet att på något annat sätt använda sin fortun till familjens gemensamma nytta och glädje, Men försynen hade annorlunda beslutat. En afton i början af nästföljande sommare instörtar Amanda till mina af den högsta oro. — Har onkel V varit synlig hos herrskapet? — ropar hon till min far. — lake sedan i går afton — svarade han. — Min Gud, hvad skall detta betyda? . . . . låt oss gå ner till badhuset . . . för himlens skull följen mig genast! . . . onkel gick middagstiden att taga sitt vanliga bad . . . vi väntade med middagen till kl. 4, men då han ännu icke hemkommit, togo viför afgjordt att han tagit sin middag hos herrskapet, som han sä ofta gjort ... är han icke här så står det aldrig rätt till! — och med bevingade fjät ilade hon utför vägen ner till ett egendomen tillhörigt större badhus. Min far och jag