Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1868, sida 2

Ane Den enda arma gången! (Forts. fr. n:o 17.) Öhrman fortfor: Jag vill icke uppehålla oss vid detaljerna af vinstens åtkomst. Genom de kanaler grefven egde till sin disposition gick det ganska ledigt att nära nog oafkortad bekomma den vunna summan, hvilken alltsa kom Amanda i händer på sjelfva nyärsaftonen. Men du må tro att denna oförmodade lycka satte vederbörande myror i hufvuna om dess ändamalsenligaste användande! Amanda ville par tout att grefven skulle anse den såsom sin egendom och dermed förfara som honom bäst syntes, anförande dervid, att det icke vore mer än hennes rättighet, att fritt få disponera som hon behagade öfver sjelfförvärfvade medel, samt att det derjemte vore för hennes hjerta en helig och lyckliggörande känsla att på detta viset kunna tacka för huld och skydd: