Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1868, sida 1

följande: Stantons obefogade afsättning, general Thomsons utnämning utan fee natens stadfästelse samt kränkning af armebillen, deriaenom, att Johnson för. ledt general Emery att werkställa en befallning, fom saknat Grants kontrasignation. Representanternas hus beslöt en tilllägasartikel til anklagelsen mot Johns jon, grundad på att han bestridt fongressens lagenliahet. Norge. J Wadsö mid Warangerfjorden fruks tar man till wåren beföf af ett stort au: tal lappar eller finnar från det ryska om rådet, det uppgifwes ända till :3,000, fom i följd af hungersnöden i det inre lan: det ämna begifwa sig ned till kusten. DÅ förrådet af lifsmedel på platsen res dan nu är knappt, befarar man af detta besök ej blott fullkomlig brist, utan äfwen oordningar och wåldsamheter, och uppe manar derför regeringen att i tid wara betäntt på åtgäroer till deras förefommande Från Drammen skrefs den 25 Febr. att der bildat fig en förening, bestående af polismästaren, stadens prester och åt: skilliga borgare för att taga i äfmermägande frågan om det ändamålsenligaste ordnandet af den enskilta fattigwården hwars uppgift skulle wäsendtligen wara att förebygga det fulltomliga utarmandet och få midt möjligt är förhindra anlitandet af fattigwården, emedan de ber höfwandes sjelftänsla och wiljelraft lättare upprätthållas genom hjelp under hand, lemnad af privata, ån när de en gång fallit den offentliga fattigwården till last. Från Throndhjem skrifwes: Den 4 Febr. tl. 7 på morgonen märkte man på Rödö en temligen stark jordbäfning, fom warade inemot en minut och beledfagas des af ett temligen skarkt rullande dån. J Inberredpofteu för den 28 Febr. läses: Det har berätttats, att stiftskaplan Höyr skall wara ställd under tilltal för några mer än djerfswa yttranden, som han fällt på predikstolen. Han skall nemligen temligen rent ut hafwa yttratt, att ftatåkyrkans styresmän, eller med andra ord, regeringens medlemmar, äro ingenting mins dre än en samling rigtiga stortjufwar och samtliga statstyrkans prester deras tjufgömmare. Emellertid är sak emot honom ännu ej wäckt, hwaremot han af biskopen bliswit suspenderad och tillswidare förbjus den all wertsamhet inom tyrkan. Men hr Höyer wet i alla fall råd, i det han nu i bönesalen samlar tring fig fina anhängare och beundrare, och det heter till och med, att om han blifwer aflägsnad från statskyrkan, är det hans mening att bilda en friförsamling. Måtte blott ite detta wirrwarr, fom sannolitt är framkalladt af tidens till ytterlighet gående wäckelsenit, bära allt för bittra frugter och ide allt för många af hans anhängare fomma att stå bedragna och öfwerlemnade åt fig sjelfwa, såsom det gid när Lammers återwände till fin förra bättre öfmertygelse!