Norrländska Korrespondenten – 3 mars 1868, sida 2

SPPHRYISr OY 1TUU SVMIVHU ULLA JUL drade. Herr Engberg anförde på af hr orof. framställd fråga, om distusfiongpunt: terna skulle enligt hr W:s åsigt inffränkas, att det icke kunde skada, om äfwen den abstrakta sidan något behandlades och ansåg det icke wara ur wägen, om hr Nordwall wille yttra fig rörande resultatet af den undersökning han enligt uppdrag werkställt, hwarigenom det efos nomiska tillständet bäst kunde belysas och första frågan: ÅJ hwillet tillständ befinna wi oss i ekonomistt, moraliskt och intellektuelt hänseende, til någon del beswaras. Hr Rordwall företedde derwid en uppnift, enl. hwilten stadens I rentaf fattige för närmarande utgöra cirsa 200 matlag eller 810? personer. Då ingen widare diskussion förekom öfwer 1:sta punkten, upplästes af hr ordf. andra frågan: Kunne wi hoppas att allting skall gå wäl och jå att säga bättra fig sjelft, utan att wi taga några allwarligare mått och steg för att hämma eländet oc) befordra wälständ och lyftning hos arbe taren ? Hr Wilström uttalade derpå den tanfen, att denna fråga hade sammanhang med föregående och yttrade fin önskan, i det han repeterade fin förra åsigt, att mötet måtte handlägga de öfriga eller med ett ord den praktiska sidan af saken. Hr Eugberg föreslog, huruwida frågan ide kunde åtminstone beswaras med ja eller nej, ty har man, yttrade han, den öfwertygelsen, att ingenting bör göras, så må man ide fästa fig mid denfame ma; lilwäl har man genom en och annan erfarenhet kommit till den öfwer tygelsen, att ingenting bättrar fig sjelft utan något åtgörande — och ansåg, att rågan borde uppläsas ännu en gång 3 8 för att i form af proposition funna beswaras. Frågans förnyade uppläsning beswarades af ett afgöranre nej. Härefter framftällde hr Engberg, huru: wida det ide, wore lämpligt att dernäst upptaga den fjerde di stället för den tredje) frågan såsom egande mera sam manhang med de twå föregående. Efter mötets medgifwande på hr ordf. fram: ställning derom blef frågan den tredje i ordningen. Då någon egentlig diskussion ide förekom, blef äfwen denna fråga: Ar denna kommuns wälstånd och framtida utweckling i något beroende af arbeta.ren eller de s. k. lägre famhällstlasjerna?, beswarad med ja! Hr ordf. föredrog derefter tredje (nu i ordningen den fjerde) frågan: Påkalla närwarande tidsförhållanden några widare åtgärder än de hittills widtagna, och hwilka funna anjes tidaoch ända: målsenliga samt utförbara?, hwarpå hr Wikström begärde ordet. Tal. ons såg att mycket wore att säga om denna fråga och många åtgöranden behöfliga; men, hänwisande till sina föreg. yttranden, fruktade att om man skulle tala om alla blefwe det swårt att komma till något resultat. Att det möjligen kunde finnas andra saker lika behjertanswärda; men att han för sin del ansåg isynnerhet trenne punkter wara det; och hwilka möjligen i någon mån kunde afhjelpa stundens kraf att lefwa så sparsamt som möjligt och aflägga superiet, att bilra en arbetsförening och en pantlånes inrättning; önskade i öfrigt att flere måtte yttra sig och anhöll, att proposition om huruwida hans förslag antogs eller ej måtte af ordf. framställas. DÅ propositionen beswarades medan tagande af hr W:s förslaa, yttrade br Engberg, att det wore måhända nöd: wändigt att wara försigtig, of skäl att det lätt kunde wara någon, fom feders mera skulle önska yttra fig i denna rel af ämnet; — önskade i i få fall att pros positionen ej blefwe hinderlin. Hwarpå br ordf. swarade att han ansfåg, åtminstone hade ansett, saken så, att hwar och en, som önskade yttra sig i ena eller andra ämnet, wore dertill oförhindrad. Efter frågans förnyade upplösning erhöll hr Engberg ordet, uttalande fin önskan, att ämnets wigt måtte mera almänt fästa de nåärwarandes uppmärfksamhet; befarade, att fastän åtskillige tar lare yttrat sig mycket, en större del ljfwäl torde as fårlorad oftor ss få Af mm rm — — — — rf — — — — — FT b — — — — — — —