Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1868, sida 3

mimi... AR a 1— sen 1444 2414444 skans sjelfkänsla och hennes egen kraft, hwilken ensam förmår att drifwa mweris ten framåt. All samhällshistoria är också en historia om striden mellan cons tralisationen oc) decentralisationen. Från despetiska ha författningarne nu iollmäns het blifwit mer eller mindre demelratiska. Bildningen har trampat samma fots spär fom ren pelitiska matten. Dejpoten måste, för att kunna genomföra fina godtycklina åtgärder och skyrda sin person met de förtrycktes raseri, hålla fir med en lifwakt: dennas bildanre war då mås let för ten offentliga underwisningen. Litsom nu, och i ännu högre grad, fid nationen utrusta ech uppslälla tetta regentens slyrd. Statens must utsögs för dennes räknina, be fraftigaste ynglingarne uppteges för hans skytddswakt, de fagraste mör till bang harem, de utsöttaste rät. ter och winer sör hang borr, te fofibaraste tyger och ätelstenar för hang vrägt; statens rikedemar hopates i hang ffatttamrar. Lantets snillen och konstnärer wero endast hans och hans tjenares tjes nare. Så i österlantet och forutiven i allmänhet. 3 Rom och under medeltiden war bet annorlunda, All unrerwisning gick ut på att bilva prester; påfwen och hang kyrkohof pålare werlren skatter; påfwens palats, vatikanen, slukade enorma fums mer; fartinalerna liknade fin chef få mycket fom möjligt. Klostren blefwo flott ber de hönärewördige fäderna göde tes, för att, caftart te silfwerskrin, fom inneslöto deras qwarlefwor, blifwa mas skens föra. Bilrning och kenst slogo ned sina bepålar i Rem, ktonsistatter och biblioteker samlades vit från jordens aflägs. naste länter — allt till presternas tjenst! J nyare tiren oc) i England är ret ej så. Här afser ven offentliga under. wisninaen ijyanerhet, att bilda ariftofrar ter eller gentlemen och göra tem foms petenta till te eller de embetena, ten eller den plåtsen. Deck är vet ite ariftofras tien, fom underhåller dessa lysande uni dersiteter i Orford och Cambridge — det är nationen; den ringaste arbetare får med fin penning bidraaa till de rike berrefönernas bildning. Den utfattige irländaren, fom ofta lider af hungergnöd, måste med fina penningar rikta de vila gentlemän, fom förtrycka honom, de lysante biskopar. fom wilja lägga band på hans religiösa tro. J western finnes i wåra dagar en stat, ver ide allenast alla medborgare äro lika berättiaade i politiskt och religiöst hänseende, utan alla hafwa rätt till bildning och hwar och en fan pårätna, att fom munen, om han ej sjelf förmår, skall ta hans barns uppfostran om händer. Dock råder i tet afseende intet twång, ty hwar och en wet, ott bon behöfwer biltrning och hwartill han skall anwända densamma — wet, att okunnighet och mörker äro detsamma, icke allenast fom religiös, utan äfwen fom politisk röd, Så går werlten framåt på fin stora wäg till liuset, till sanningen och till Gnd. Sert i i detalj synes framätskridandet gå trögt; men när wi betrakta bet i fin helhet, fe wi, huru begreppen alltmera klara fia och att, oaktadt re många förfök fom gjorts att qwarhålla menniskosläntet i mörkret eller dunlklet, det alltmera börjat ljusna omkring oss. Med rätten till bildning följer rätten att säsom myndig styra fig sjelj och förfoga öfwer sina angelägenheter. Det war derföre som despoten drog bildningen till sig och sin omgifnina; päfwen till sig, ret heliga konciliet och fin hufwudstad; ven enaelska aristokratien till fia och fina universiteter. J Amerika deremot är bileningen worden allmänhetens egendom, just derföre, att denna allmänhet sjelf är styrande. En gång skall få förhållandet öfmerallt blifwa. Bröllop vid ryska hosvet. Från Petersburg skrifver en korreapondent till D. A. d. 22 Januari: Sednaste Söndag på aftonen firades i Vinterpalatset åter en förmälning. Furstinnan Eugenie af Leuchtenberg, andra dottern till prins Eugene af Leuchtenberg och storfurstinnan Marie, e,.ii33 oo fp