nått en förfårande böjd. Z ett tal, fom nämnde general nyligen bållit i den ofantliga Gnildhall i London, der 6— 7,000 menniskor rymmas, förekommer den uppgift, att i Enaland årligen utgifwes för starka drycker 88 millioner pund fter: tina (inemot 1,600 millioner sweuskt riksmynt). Tänt uu, att minst lika stor summa tan antagas gå förlorad i för: spilld arbetstid och kraft, sörhöjra foft: nater för fattigwärt, fängwård ech fjuf wårr, och man kan fasa för det blott efonomiska eläntre den usla rusdrycken sprider, för att ide tala om det mera: liska och religiösa. — Hos oss står ingar lunta bättre till i proportion. Bränr wineskatten har te setnare åren utgjort 10 millioner rer, d. w. s. swenska natio: nen har årligen supit upp för 30 mil: tioner adr och litet till, ty utffäntninggs ffatten torde äfwen funna beräknas till 5 a 6 millioner. Nägon har anmärkt, att denna summa, 36 millioner rdr, motswarar jemnt upp riksbanfens hela ffults belopp med twå gånger denna summa; således med hwad fom supes upp unrer loppet af 2 är, skulle Swerges stateskuld wara betald. — Kan man förunera fig öfwer, att ret stär få till, fom ret gör i wårt lant? Måtte det repet, fom nuts går från ven skriante nöden, tränga till wåra bjertan ech werka en helsesam reform särsktiltt i tetta stycke. Må alla bränwinstiulwerkfare ochförfäliare befinna, att deras rörelse wållar enskiltt och all: mänt förterf, och må wi alla i gemen göra hwad wi kunna sör att ästatkomma en opinion, agenom hwilfen wåra lag: stiftare, ätminstone funna taga i betrafs tante att förbereda en maineslag äswen jör wart land. — J Fäderucslandets bref till fyr ster Ulla lascs: Engelska tidningen Morning Pol omtalar det sorgliga faktum, att af Englands qwinnor mer än 1,200,000 jå gå ogista utan att wara gamla eller, såsom det heter, rå öswerblifna lartan. M.P. styller detta hufwudsakligen på ungtarlarne, fom hafwa för stora preten I tioner. Mot denna gemena beskyllning opponcrar fig en annan tidning och) förs Ilarar orsalerna till att få många fruns timmer få gå ogifta vå ctt helt annat satt. Enär förhållandena i detta affeens de utt wårt land äro ungefärligen de jamma, natarligtwis i proportion till folk mängden, torde det intressera dig att höra den till herrarnes förswar upptrå dande tidningens resonnemang. Orfas ten, heter det, till att få många qwinnor få gå ogifta i England ligger frame för allt i den sörwända och oqwinliga uppfostran de unga laries erhälla, och i den sabelaltigt uppdrisna lyxen, som gör det för en förmögen karl alltför kostsamt och temligen wågadt att taga sig en ätta hälft. Dessa salongsenglar äro få såsom liljorna på marten; de arbeta in tet, ej Heller finna de. Om sin llädsel tafwa de all omtanle, men låta fäder od) män betala fig för hwarje nådigt ögontajt. — I deuna bitande skildring torde många länders fruntimmer känna igen sig sjelfwa och lära sig inse hwad orsasen egentligen är att ett få stort an: tal får gå och sucka utan att uppfylla sin egentliga bestämmelse. — Om mornmousrua skrifwes i den i Chicaze utgijna Swensta Umeritana: ren: Bland alla de wigtiga frägor och