Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1868, sida 2

varjehanda. Tas icke emot. En herre hvars sällskap man i allmänhet gerna kunde undvara, brukade ofta helsa på i en hög embetsmans hus, der han ansågs som en ledsam gäst: han låtsade ej om det svar han fick: Ilerrskapet är bortar, utan brukade skaffa sig inträde under följande förevändningar, och sedan dröja tills den person han önskade träffa, visade sig: Jaså, inte hemma? — Då skall jag gå in och prata litet med barnen eller: Jag skall hälsa på papegojano, eller: Jag skall just passa på tillfället och ställa min klocka efter stora klockan i salenv. — En dag var likväl betjenten beredd, och då han genom fönstret såg gästen komma, öppnade han dörren helt litet på glänt när det knackade och ropade utåt i något högre ton än vanligt: oIlerrn och frun äro borta båda två — småherrskapet sofver allesammans — papegojan är död — och klockan ståra — Äktenskapsjäf. Då en prest en gång förkunnade lysning emellan två personer, reste sig en gammal man i kyrkan och utropade: Jag förbjuder lysningen — Och hvarföre? fragade presten. — Derföre, att jag sjelf tänker taga flickan till min äkta maka. v svarade den gamle mannen. — Jäfvet ogillades.