Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1868, sida 2

opallrade han sig hem— som han sjelf uttryckte sig, ty han var fran Roslagen — satt stilla och anständigt hemma hela aftonen vid sin Alreich och sin snusdosa, samt unnade sig på sin höjd ett glas sockerdricka och ett franskt bröd till aftonvard, då han korrekt läst något svårare problem i Algebran. Ilan gick mycket tidigt till sängs, sällan efter klockan 9, men hade det oaktadt mycket svårt att om mornarna komma på slaget till lektionen, ehuru denra började först kl. 8 Alltså behöfde min vän sina modiga 10 timmars sömn om dygnet, och att denna sömn var god det kan jag ärligt försäkra, ty det hördes minsann opå tageno. Men en afton hände det utomordentliga att undertecknrad satt hemma i vindskupan och arbetade, men Rospiggenp, som vi kallade honom, (eljest. hette han August Önrman) var ute pa stan. Hvar i all verlden, kunde han hålla till så sent? klockan var nemligen halt till 10? På theatern spelades ej den aftonen, någon elev-sexa förekom ej heller, och någon annan bekant än kammarrådet grefve V egde han ickej i hela Stockholms stad, och till honom hade han ännu icke varit, ehuru hans fader, häradsskrifvaren, strängt ålagdt sonen August att göra kammarrådet sin uppvaktning; ty häradsskrifvaren, som hade hans grefliga protektion att