Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1868, sida 2

— Ilvad har hon försyndat sig emot kära bror, om jag får vara så näsvis? — Det angår dig inte, bracka! Alltnog, jag tål henne inte, och hör sen Och till detta samtal inskränkte sig allt hvad jag lyckats få veta om Öhrmans förhållande till kammarrådet, grefve Vs familj. Men den omtalade qvällen led och Önrman hördes icke af. Jag gick till hvila och somnade icke utan en viss oro för min kammar-kamrat, ty om han verkligen kommit ut i något sorts äfventyr, fruktade jag för hans distraktiva och fullkomliga obekantskap med Stockholmslifvet. Omsider hörde jag tunga fjät i trappan. Öhrman inträdde icke utan en viss osäkerhet i gången och tydligen en sinula upprymd. Jag lätsade sofva och han började aflägga utanplaggen, snusande och mumlande ideligen vormo, vlistiga brackas, pmen en sötunge i alla fallv... — Godafton kamrat! — utbrast han slutligen när han märkte att jag vaknade — godafton bracka. är du vaken? — Sag mig ej godafton när du kommer Ej godmorgon, August, när du går, Ty det är ju morgon när du kommer .. Skamligt nog, och afton när du gäro — deklamerade jag — det är högst beklagligt att du skall börja på att föra ett så oordentligt lif År det pas