omsider fattade hon åter hans hand och han började: — Jo si du, när ja härom qvälla gick och mette stänbiten i Obelisk-åa, sa vet du det dom ha liksom en kurbits vest på holma. Å på e bräe invä buskan sätt länmätarn och slog tjangs för obelisk mamsella som sått e styttje länger sör ... han had o bok, som han las ti, å sa snytten säg ti en finen haschduk å sa sägen på dehänne vise: mamsell Nanna! — sägen — hurskulle ho tyttje om te flytta från fjälla? — Ja vet int — svära hu — ja ha blott en gång vöri sörät Stockholm — säga — å kast där va myttje grännlåtan te si — säga — sa mente na tro på att Norland ändå va kuckumaffen ... Då sa ja för meg sjolf, som stått bakom storgrana sörom åa — satans tok te jänte — sa ja — som heller vill vära oppi fjälla, än i Stockholm å si på kongl. majestät å krona ... men då säg ländmätarn på de hänve vise: mamsell Nanna — sägn — ja fräger för den deln, att ja vill ha na te min hustru å älske na i nöd och lust — sägn — å därme sa stegen opp å toga ti näfvan å såga ti syna sa stinnt, att ygan gnistre i skallen pan som på en kelling . . . men då stega opp å neg som e prostinne å prata naschan som ja int fata, å derme så slog länmätarn ut famna . ..