—2 För Lördagsawällen. Nyttan af att öra dagbok. Mången ordentlig person, fom anno erar fina utgifter och inlomster, tnhems tar den ersarenheten, att detta bekommer hans lassa rätt wäl. Annotationsboken är hans ekonomiska jamwete, fom mis: serligen aniålagar honom för eu och ans nan onödig utgift, men äfwen slänker ho nom tilljredsställelje, emedan han deri: genom sättes i ständ att Hart uppfatta sin ställning. Denna fan wisserligen wara brydsam, men ej intrasslad. Han länner den s:ändpunlt, på hwilten han när, och tager fig till wara för wådliga sjelfförwillelser Men ect hiswes ett lapikal, fom det är ännu migtigare att rätt jr än penningen, och det är tide Taga wi cj wara på de erjar enhe krön och tatt tagelser, wi gjort, de tanlar, wi tänkt, de ideer, fom ett ögonblid wäckl till tar a de känslor, fom wåra handlingar, jå torde wi be upplefwa samma lif en gång till för Å så lexorna rigt igt inlärda. Ollarhet i lännedomen af of sjelfwa är defutvom oumnängligen för! fuippad med en dylif wårdslöshe Det är ej mången giswet att unde ligen uppfatta och inlära vit pensum mid första genomläsningen. Man måste dage ligen repetera, immerbadd repetera. De tortaste anteckningar lunna bygga Åtmins net och veftexionen wissa bufwndsästen, som beherrska omgifningen. Satanda tan man lejwa om hwad man lefwat och njuta olm sordna fröjder utan att derför lida om sorona awal. Minnet är det frame håll, med bliden fästad bwarpå wi föra wår julle fram mot önstadt mål, ehuru wi mot detta wända den blinda ryngen. Endast tänkt, är tanten en fornolit, muntligen ut ttyett, en werklig äåska, men nedskrifwen, ett telegram från waggan till. grafwen. Hurn lykligt att tunna rädda sin ungdoms bilder ända in i fer naste ålderdom! Hurn angenämt att kunna stå på det fara med fig sielj! Wi råda de unga, swenner. fom tärnor, att i tid öppna ett tonto öswer sitt lif. Det skall wål i början t. ex. första året — lännas beswärligt, men man skall