tasta säd, halm och hö, deraf gödning, ötas och säleres dessas afkastning äfwen befortras. Det werldsliga åfwewäldet. Det kan, om man så will, betraktas såsom en stor orättwisa att beröfwa påfwen, en af de åldsta regenter i Europa, dess territoriella besittningar, men något kyrkans dogma trädes derigenom ide för nära. Wi ha ju bewittnat hurusom ett helt folk, vet italienska, hwilket näst ret spanska betraktas såsem det mest katolska, är nästan enstämmigt i sin önskan att ju förr desto hellre få slut på hang bes linhets werldsliga wälde. Så många utmärtta skriftställare i alla tiver, från ven helige Bernhard ända ned till Fenelon och Chateaubriand, få många frame stående katoliker äro ense i den mening att päfwens werldsliga wälde hwarken är nödwändigt eller ens önskwärdt. För ben mångbepröfwade Pius den niondes wördnarswärda person må man hysa den uppriktigaste högaktning, äfwensom för den romerfft-Fatolffa kyrkan, trots def förkättrande af alla derifrån afwikande läror; men man kan derföre ide under: trycka den önskan att Jtalien, i likhet med få många andra länder, må komma till en fredlia och lugn utweckling af fin statsenhet, för hwilten det werlrisliga påfwewäldet numera utgör enda hindret. Nationalitets-principen är i wåra tider allt för stark och twingande, att Jtaliens enhetssträfwande skulle funna med hopp om framgång tillbakawisas. Jtaliens deposserade furstar ha swårligen någon utsigt att återuppresa fina krossade tro: ner, och till dessa furstar räknas för större telen af sina besittningar jemwäl Pius den nionde. Det är omöjligt att på längden afhålla italienarne från eröfringen af Rom, en beswärlig främmanre enklav inom deras sammanslutna enhetsstat. Nedan nu kan päfwens werldsliga makt ej upprätthållas genom annat än franska bajonetter; alla andra medel för det murkna wäldets befä stande ha wisat sig wara otillräckliga, ja utan allt wärde. Man kan mid sådant förhållande ej gerna tala om ken helige fadrens, påfwekonungens, oberoende. Genom en öfwerenskommelse melhan vatikanen och kabinettet i Florens skulle sannolikt hans helighets person och andliga myndighet winna en långt större trygghet än genom de öfmergående, i alla fall på längden wanmättiga förfökfen att s:ödja en af tidsandan utmönstrad, maskfrätt och wacklande tron Fortbeståendet af kyrkostaten är ingalunta behöfligt för upprätthållandet af lyrkotron. Det werldveliga herramwil: det har ingenting att skaffa med religionen, den ingen welat angripa. Tmwå swärd i en slira förterswa lätt Dwarandra skref redan en af medeltidens ber römdaste författare och en senare tids erfarenhet har wisat att det werldsliga swärdet är mera förderfligt än uyttigt wid gemensamt handhafwande med bet andliga. Fransmännens nuwarande feje fare yttrade i ett memorandum år 1832 i denna fråga bland annat: Det italienska folket är ännu ide moget för den bästa af alla regeringar, ben i MNRorvames rifa8 förenta stater införta. Den reges ring, fom unter närwarande omftäntig: beter synes bäst passa för Italien, är ven konstitutionelt monarkiska. Stalienarne måste förenas till en nation och utaöra blott en enda statsfamilj. De måste ha Rom till fin hufwudstad, Italien bör ide ha mer än ett slags mynt, mått ech wiat, det bör ide ha andra tul: lar än mid gränserna mot främmande länder. Kamrarna böra församla fia i Rom, rer påswen skall fortfaranre refis dera, med vatikanen till huswudsäte. Men detta kurkans öfwerhufmnd får eu: ligt evangelii anda ide bibehålla annan makt än den andliga. Så yttrade sig för trettiosju år sedan ten man, hwars ord och beslut för närwarande äro af en ofantlig betydelse för werlistelens ören. Att han sedan den tiden i något, ja Mycfet, äntrat tänkesätt bar han wid flera tillfällen wisat; men hang bigotta fran: ffa gemål anses wara ten egentliga driffjädren till hand omstämning i romerska frågan. Ett besök hos John Cricsson. 6 bandels-Tidninas forrefpondent W. strifwer om ett besök, som hs Å. I ot I Ko os LU PL 2—