Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1868, sida 2

Kurtis i skogsbygden. (Forts. fr. no 11) Värden berättade under måltiden hesa historien, hvaråt den glada värdinnan äfvenledes måste skratta rätt godt. Den ömsesidiga bekantskapen blef förunderligon hastigt och lustigt gjord, som det vanligen är händelsen på landet; och sedan länsenannen med de sina under krusningar och buguingar aflägsnat sig, promenerade den fryntlige värden med de sina nedåt en litentäck holme i ån. På denna holme hade konsten och naturen slagit sina kloka hufvuden i lag och bildat en den alldra dehagligaste löf-grotta, man någonsin kan tänka sig i en novell. Rundtomkring sorlade den lilla än och vid stränderna slögo och sutto bäckasiner och skreko ät löfhyddonesv innevånare. Under vägen dit ner yttrade herr Uno till sin gäst: — Här skall jag visa ingeniörn nä