Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1868, sida 2

gen om munnen. Nanna spratt upp, hotade med naiv trotsighet sin far, men fick i detsamma se, att en okänd ung man varit vittne till hennes föga intresse för innehållet af den vittre boken, som nu fladdrade ner för hennes fötter. Således förundre sig ingen, att äfven hennes ansigte öfvergjöts af en rosenröd brand. Så stodo der således landtmäteri-auskultanten Fritz Norrman och demoiselle Nanna Uno, rodnande, framför hvarandra vid deras första möte, och malisen påstår ju att, när Astrild rider förbud på ungt folks kinder så är Amor hack i häl efter i hjertat. Vi få se, om malisen denna gång profeterade sannt. — Ingeniör Norrman och min dotter Nanna — presenterade herr Uno. — Jag tror att du roar dig så godt du kan, min ficka, bär i Ljufva Enslighetenv. Hvad ser jag ? har denna lektyr gjort dig så sömnig? — Ånej jag kan inte förstå, huru jag kunde slumra in så ianerligen godt, efter att för ett par timmar sedan hafva stigit upp . — Förmodligen har tanken på den der gynnaren, jag ledde hem i går afton, under natten skrämt sömnens hulda genius från ditt läger? Måhända har du, för hans skull, haft en sömlös natt? — Nej bevars! Meu apropå: hur gick det med honom?