Norrländska Korrespondenten – 7 februari 1868, sida 3

samhetsfältet, i denna stad, hwilken fiirfe warit och företrädeswis synes ämnad att blifwa en de praktiska bestyrens tummelplats? (Wi tala nu egentligen om idkare af handelgod) handtwerkareyrket). De hafwa sjelfwa upplefwat ide allenast s. k. penningekriser utan oc denna tons junkturernas tryckning, tenna tivdjör: hällanrenas hårrhet, fom utajort och ännu utgör ett sorgligt talämne. Mena ve tanske, att de hafwa skäl att afundas de wilkor, hwari deras yrkesbröder fors domtima befunno fig i denna stad? Lär tom oss söka ett swar på denna fråga. Uti härwarande magistrats arkiv före: komma några anteckningar och jemwäl handlingar, hwilka ådagalägga, att under loppet af 13 århundrade efter ftadens anläggning mid flere färffilda til: fällen från stadens borgerskap ingifwits till k. m:t underd. petitioner eller som de på Den tiden kallares befmwärgpunt: ter, i hwilka de unterstundom benämnde fig fattiga män från Sundsmwal file dra handelns och näringarnes tillstånd härstätes såsom gansta betlaganowärtt. dn begära de att af konungelig gunst och nåd erhålla några tunnor tiondespanmål, såsom bidrag till intöp af en tyrftloda, hwilken de sjelfwa ide mägta förftaffa fia, (på anförda ffäl bewiljas vem 5 tunnor), än anhålla de om eftergift af tull för fina waror och till och med att sjelfwe få uppbära tullintraderna under wissa år, än om lindring i båtsmanshållet, om eftergift af kontributioner till kronan, om befrielse från ffylvigheten att underhålla staket omkring staden, om hjelp till underhållande af tapellanens och pedagogens boställen m. m., un begära de till fin hancels upphbhjelpande åtgärder, som wittna om en strängt prohibitistisk anda. Jnnan ännu frihetsären tilländagått h. e. ide längt efter stadsanläggningen bekluga de i fin skrift till konungen, att allmogen i orten, hwilken de hade förs modat skulle erbjuda dem fina probut: ter bär, i stället efter gammal wana förde vem till Hernösand och Huritswall, få att stadsinnewånarne härstädes fingo platt intet. 20 är fernare yttra te fig till drotts ninss Christina sålunda: för E. K. M:t andraga wij fattige undersåter och ntbyggare i Sundswall wår åliggande nödh och ringa tillstånd, hurusom wij fattiga borgerskap äro (Gud bättre) mycket af oss komne dels förmedelst ref swåra sädesköp här uti många år warit hafwer, dels för kriget i så måtto, att wi hafwa måst tillsätta fyra stycken skiöna hästar med sadlar och annat till behör under rusttjensten, hwilka kostade 200 daler kopparmynt, och ingendera igen bekommit eler någon medergälls ning. Förutom detta är borgerskapt få förminskade, att vå 60 moro tillför rene, fom skatt drogo, finnas ej nu mera än tretio, alla utfattige. Somblige äro för fattigdom skull afdragne — en part tödher — mestadels tills båtsmän ut nämpnde. Friherre Carl Larsson Sparre, som war guvernör öfwer Gestritland, Hel singland, Medelpad, Jemtland Herjeådalen och Ångermanland, yttrar i fin embetsberättelse 1666: vå dessa små Norrlandsstäderne mycket ringa utlopp hafwa till fremmante orter, och ring handtering här hemma i landet följer oundwikligen, att de ej mycket kunna sig förkoffra och tillwäxa, uthan snarare efter handen aftaga. Mot slutet af 1600-talet war före hållandet föga förbättradt; ty det war vå fom de begärde bidrag till under: hällande af fapellang: och ffolmäftare: gården äfwensom att warda förskonte från tungan att wirmakthålla staketet omkring staden. De härjningar, som ryssarne 1721 anställde utefter hela swenska kusten från Norrköping och norrut, omfattade äfwen denna stad, ehuru omfånget af den skada, som dä tillfogades, ide fan af här till: gängliga handlingar utrönas. Munt: