Norrländska Korrespondenten – 7 februari 1868, sida 2

besitta mig, på en sådan storm smaka rätt bra ... varen så goda, go herrar, och stigen på! Bondgubbarne trakterades der ute i köket och herrarne ledsagades till en mindre sal, hvarest ett präktigt frukostbord redan stod serveradt, och hvilket nu genast belägrades. Om en stund inträdde genom en annan dörr ett medelålders, ännu ganska vackert fruntimmer. — Min hustru — presenterade värden — och här ser du den fångne stråtröfvaren, som vi medlidsamt husbergerat i vår drängstuga. Eljest rubriseras han också för ingeniör Norrman. Jaja . titta på honom du ... jag vill hoppas, att det är en gentil bandit, Eller hur? — IIvilket spektakel! — yttrade med en viss förlägenhet den vänliga värdinnan, som genast insäg, att något oefterrättligt misstag blifvit begånget. Norrman såg, att hans värdinna var förlägen och sade derföre: — Till detta spektakel är jag sjelf orsaken och jag öfverlemnar till herr Uno att närmare förklara hvad som möjligen kan förefalla en smula gåtlikt i mitt uppträdande hos herrskapet. För egen del ber jag likväl att ej blifva för strängt bedömd. (Forts.)