Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1868, sida 3

Äkventyret blef alltmera i Norrmans smak, och han beslöt att spela rolen af en feg banditÖ Hör på, herre — sade han i den jemmerligaste ton — ni ska inte tro ... söta herre får jag gå härifrån! — Pass, min gosse! Du står helt beskedligt stiila på fläcken och om du rör dig är du dödens lammunge! — Söta nådige herre . . . söta.., söta . . . söta ... — Jag skall söta dig jag! — Och med ett raskt hopp hade oobeliskensprungit öfver bäcken och huggit ett ganska bastant tag uti Norrmans axlar. — Seså, du junker, nu följer du helt simpelt med mig. Marsch pankaka! Rymmer du. d. v. s. försöker du att rymma, så har du en hagelsvärm efter dig — siså marsch. Du är väl en af tjufbandet, som uppehållit sig här på skogarna i sommar och det skall smaka länsmannen godt att nypa dig Gå på bara! Jag skall genast skicka efter honom. (Forts.)