Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1868, sida 2

att ordna och uppstufva dem. Du eger likväl att efter förgodtsinnande och smak tillgodogöra dig dem, du anser för ändamålet användbara. Vänligen D. ÅA-d. Någon tid derefter underrättade mig redaktören att han gjort sitt val och pl ckat ut åt sig nagra stycken, och då han namngaf dessa, blef jag något het om öronen; ty jag far uppriktigt bekänna att de äro hastverk, tillkomna under mitt vistande i fjällen, ensamhetens och de långa höstaftnarnas barn; de äro att betrakta som dagsländor, lika anspråkslösa, som deras lif är kort. L Kurtis i skogsbygden. Det är tyst och stilla der langt bort i fjället. Sommaraftonens sol blickar matt bakom berget der vesterut från den lilla enstaka skogsbyn, och i den krokiga insjön ligger månan och badar sina runda former; skogsmassor höja sig i mera ljusblå konturer, ju längre från åskådarens öga, öfver hvarandra, och der långt låugt bort i söder reser sig spetsen af ett kapell-torn öfver de ofantliga, I dunkla skogarne. Klockan är 4 på ——L M ov a NG