I . — 2 och hurrarop ljödo från slottsgården vidt ut i sjerran. I nedra våningen dansar den talrika skaran af betjenter och jungfrur, oc allt emellanåt häller Lafleur ofamösap tal vid skålarna, som han proponerar för den blifvande grefven Mont igny af Waldenburg. Den gamla amman, som af alla ansågs såsom fånig, protesterade mot hans tal och påstod att hennes gosse var vid lif. Alla gapskrattade åt gumman. I våningen deröfver var man icke så munter, ty man väntade med otålighet fästmannens ankomst. Ändtligen kom han, likblek och med förstördt utseende. Tusen frågor, men intet annat svar, än att han gått vilse i bergen! Stefanie torkade kallsvetten ur hans panna och bjöd honom champagne. Han drack tre glas och snart började äfven i denna våning ett lustigt lif. För de nyförlofvade proponerude baron Assperg en skål, som åtföljdes af hurrarop och fanfarer. På dem följde ett fasans rop nere på slottsgården, blandadt med en hunds tjutande. Damerna bleknade, herrarne likaså. Men Montigny fattade sitt glas och ömde det i ett raskt drag. — Bönderna komma hit med en förolyckad menniska! — sade baro