des funna närma sig åländska skären der med wisshet war att wänta att sa stare is åter skulle påträffas. Rånnan hoptrycktes dock småningom, och snart woro de åter instängda i blåis. Skymningen inbröt, od) natten måfte tillbringas på hafwet. Jngen annan än den, som erfarit vet, kan göra fig en före. fällning om hwad en natt mellan isftycskena på Ålands bhaf, i en liten öppen jartost, will föga. En wäldsam storm på oceanen har någonting långt mindre förskräckande, är förenad med långt mindre beswärligheter. Frågan blef nu att ide af drif-ifen föras längre ut til sjös, rå man med de små bätarne lätt fun. nat afskäras från både fastare is och land för alltid. De redan utmattade krafterna ansträngdes derföre till det yttersta, och slutligen lyckades man ocksa uppnå liksom en utskjutande udde af den stillaståcende och starkare ismassan. Båtarne upprrogos terpå; seglen utspändes till ett slaags tält, under och omkring hwilket 70 menniskor instängda i isötnen, inneslöto fig i ren allsämttiges beslydd för den kommante natten Om en storm eller blott en friskare wind uppssått, bade de otwifwelaktigt alla warit förlorare. Hafwet förblef dot lugut, och följande tagen ätertommo menniskor och båtar till Grisslehamn, efter att, enligt beräkning, ha lyckats framtränga ungefär halfwägs häremellan och ÅNland. Märkeliat nog ankom bit samma rag post från Eckerö. Denna hade tagit en nord: ligare bana och funnit en större öppning i jen, fom satte ven i stånd att uppnå den fasta ismassan wid swenska stranden. Här är en stärgård mellan hwitten man icke tan tryssa sig fram med hjelp af nägra sjökort. Jsmassorna och inskärningarna deri funna ide beräknas på förhand. Der eu båt den ena timmen tan komma fram, möter en annan följande timme oöfwerwinnerliga, fwårigheter. En ålvrig kapten Arlberg från Wasa war en blond de 70, fom tilbragte natten på hafwet. Han hade under hela fin sista resa ide erfarit ans nat än motgångar. Jnsjuknad i Köpens hamn, intogs ban der på ett hospital, hwarifrån han ännu swag oc) med bru: ten helsa begaf fig direkte til Smwerige och Dit, för att måga den äfmentyrliga färden öfwer ett isbelagdt haf. Medan ban gick på ett litet afstånd från en af båtarne, brast ifen under hans fötter. En finst sjöman skyndare till bans hjelp, men äfwen han nedsjönk genom den bräckliga isen. Båda woro nära att omtomrma. Händerna haltade från de nedisade årorna och spakarne, som utsträcktes till deras räddning. Slutligen lyckades man att i den gamle kaptenens rocktrage bugad fast en båtshate, och på retta sätt drogs han upp ur maten. ten talla winteraftonen, unter bar himmel, af: flädde fig den gamle, sjuklige mannen, och påtog fig torra klärer. De ålänrfta postjörarne, af hwilka en ret, med al den raskhbet de onekligen åragalägga wid wintervostföringen, dock är ett hjertlöst och egennyttigt folk, blygdes icke att af den gamle, sleppsbrutne taptenen yrla en werergällning för tet re bidragit till att, i en gemensam fara, då de alla hade döden för ögonen, rädda hang lif. Tiden mergifwer icke en mera detaljerad bestrifning öfwer renna och andra hafssärter, fom wi nu dagligen je förer U RR RAR NN