Han somnade en stund och då han vaknade såg han Angelo ännu vid sin sida. — Slummern har stärkt mig, — sade Henrik. — Jag drömde om fordna dagars sällhet och nu, då jag återkommit till verkligheten, är jag underbart styrkt att skrida till målet, som är: hämnd öfver förföraren! Angelo tog ett steg tillbaka af häpnad. — Jag drömde — fortfor grefven — jag drömde om Kain, som slog ihjel Abel. Jag vill göra historien åter ny, endast i omvändt förhållande. Abel vill nu slå Kain ihjel! Med eldslågande vingar skall jag sedan svinga mig från mitt fäderneslotts grus och ruiner till den Rättfärdiges domstol, der jag skall inställa mig med min trolösa hustru och hennes förförare. — År du vansinnig? — stammade pater Angelo i stigande ångest. — Vet du något annat slut på den sorgliga historien? — frågade Henrik. a! ;j ffyj 3 — Ja! — bot och bättring, ånger öfver synden! — varnade Angelo. — Min vän! — din hustru osh hennes förförare äro ej ensamt brottslige, — vi äro det lika mycket sjelfva. I mitt eremitlif har jag kommit på andra tankar. Vårt utsäde var lögn och bedrägeri och vår skörd blef föräderi. Vi väpnade oss i grafvens natt mot de lefvande, men vi blefvo sjelfva öfver