sparsamhet och umbäranden; man lefwer för dagen, gifter fig utan omtanka för framtiden, wiss fom man är att samhälle måste föra mig och de mina, sedan jag rumlat ut. Wi påminnas härwid om vet fwar en kyrkoherre fit af en rum: lande och fupande torpare inom fin förs samling: Min lära Anders, fade pastorn, hur kan du lefwa så oortentligt; tänt spå din arma hustru och vina barn! Å! dem är ingen nöd mer, jwarade mannen, dem skall socknen föda. Så tänkes och handlag mångenstädes. Men huru skall detta onda förekommas! frågar man. Skall vå intet fattig:underftöd gifwas? Jo, wisserligen skall den werkligt bebhöjwande ha wård och hjelp, inom den foms mun han tillhör, men lagen skall ej härs wid wara den bestämmande; det kristliga sinnet skall afgöra frägan, såsom den store mästaren of föreskrifwit. Invivi den skall ej, såsom nu, funna pocka på unterstöd och funna gå till konungens befallningshafwande med yrkande att få mera än socknens fattigmwärds-ftyrelfe ansett behöfligt, hwilket har händt inom Kronoberas län. Då ligger wågskålen jemnt. Lagen mergifwer å ena sidan indiviten att lefwa och hushålla fom han will, och ä andra lemnar åt den, fom sparat och eger något, rätt att gifwa hwad han will. Och vå medför gifman: det wälsignelse. Nu är tet motsatsen: en gäfwa, fom aftwingas, wäger icke när got i den Ewiges wågskäl. Amnet är af stor wigt och wäl för: tjent af lagstiftarens allwarliga begrundande, få framt landet ej, förr eler fes nare, ffall bli en fattigwårdsanstalt i stort. Ett stort steg till något bättre i fat: tigwårdswäg på landet wore äfwen om inom församlingarne kunde öfwerengtommas, såsom redan inom wissa orter eger rum, att hwarje hemmansegare skulle i första hand lemna understöd at de pa dess egor boende fattiga, kommunen likwäl öppet att biträda der till en början större hjelp blefwe af nöden. Genom ett får vant bestämmande wore mycket wunnet i syftning att småningom minffa fattig: personalen. Nu är fallet att en mängd jordegare, synnerligen af allmogen, för winsten af några dagswerken, mergiswa inflyttning på deras egor af löst och ut: fattigt folk, hwilkas hustru och barn, förr et:er senare, falla kommunens fattigmård till last. Funnes ej dessa tillfällen till tantlös bosättnina, skulle mången, fom nu af lättsinne ingar äktenskap, betänka fia, och såsom tjenare lefwa nyttert och sparsamt samt sålunta samla medel att en gång sätta eget ordentligt bo, med utsigt till framtida bergning. — Juwigningen af den nya kyrkan å Blasieholmen beskrifwes at Afjtonblatet sålunda: Sedan denna kyrta, hwars uppförande åwägabragts genom ensliltta sammanskott oc) donationer, nus mera blifwit färdig till sitt yttre och inre, egde inwigningen rum i söndags (ren 12 Januari). En betydlig folfr trängsel uppstod utanför och wid ingåns gen. Seran re fom töpt bänkplatser först blifwit insläppta, lemnadeg til träte för öfriga ahörare, och fylldes efter någon stunds förlopp tyrkan, så att antalet personer, fom bewistade hög. tidligheten, torde funna uppskattas till öfwer 3,000. Atten började med en lantat, pastor primarius t:r Fallenius förrättade sjelfwa inwigningen, och pre