farlig vandring; men han hörde ej min bön! — Måtte satan belöna dig för din ömhet! — tänkte Montigny; men högt tillade han: — Ni har ett godt och ädelt hjerta, min fröken! Kaplanan är ej riktigt klok, det finner jag. Hvad har han att göra vid ett sådant hiskligt oväder uppe i bergstrakten? En sådan vandring kan kosta hans lif! — Hvem söker han deruppe? Den fåniga gamla amman i kojan deruppe har för årtionden tillbaka förlorat alla sina behag. — Fy! — sade flickan med ovilja. — Den stackars presten är en olycklig enstöring. I början kunde jag ej tåla honom, ty jag trodde honom endast vara ett spionerande verktyg för den otäcke pater Angelo; men snart fann jag mitt misstag. Han grubblar öfver något, som gör genom gränslöst olycklig, men jag vet ej hvad det kan vara. Jag ger mig ingen ro, innan jag utforskat hvad det kan vara! O att jag kunde trösta den stackars olycklige mannen! Mätte han ej träffas af nagon olycka på vandringen! Det skulle göra mig otröstlig! Vägen är farlig, har jag hört. — Mycket farlig! — upplyste Montigny, som nu började beskrifva den väg, hvarpå patern hade att vandra och huru han hade att gå öfver en bisk