i gula förmaket i uatt och visade sig för mig, då jag vaknade ur en ljuf dröm — du kan gissa om hvem jag drömde! Jag blef fasligt skrämd och ser nu ut som sjelfva gasten. Men i afton träffas vi, för att fira vår förlofning. Den kommande natten vaka ——— vi alla, du, jag och Asspergs, — vi — skola hålla oss muntra och taga skadan igen för alla de förskräckelser, som skuggan beredt mig sa mänga föregående nätter. I morgon res vi härifran till hufvudstaden, ej en enda natt vill jag mera sofva i detta fasans näste. Tusen kyssar af Din Stefanie. — Du kan gå! — sade Montigny till betjenten Lafleur och kastade likgiltigt Stefanies biljett på bordet. Derefter började han ånyo att tankfullt betrakta de af stormen jagade molnen; men efter en stund steg han upp, tog en cigarr, och tände den i det på bordet till brefförsegling brinnande vaxljuset, med Stefanies bref sasom fidibus, hvilken han derefter med foten släckte på den dyrbara mattar. — Ut i det fria! — ropade han,i det i hans ögon framlyste en besynnerlig eld, som antydde att hans själ var i uppror. lan gick en stund fram och tillbaka i sitt rum och försökte att sjunga; men han var nu ej det ringaste vid röst; — cigarren smakade honom icke.