Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1868, sida 3

I detsamma hördes ett jagthorn ljuda utanföre slottsfönsterna. Stefanie lade sin hand på sitt hjerta, likasom om hon ville stilla dess våldsamma klappning. Vänd till Henrik sade hon med herrskande ton och åtbörder: — Hvad har ni att invända mot Montigny? — Han är flärdfull, lättsinnig och en spelare. — Har ni hört äfven det af pater Angelo? — frågade hon med dämpadt raseri. — Nej! — jag har sjelf erfarit det om honom, af hans egna ord, svarade Henrik. — Då ni stod och lyssnade! — invände hon, föraktligt. — Ni kallar honom flärdfull, derför att han är glad, lättsinnig, emedan han är behaglig i sitt umgänge och hvad hans spelpassion beträffar, kan han väl ej alltid sitta vid sina böcker, såsom en bokmal. (Forts.