gelos exempel, ty han var ej en menniska, utan en afgrundsande, som aldrig hade ro om nätterna. Jag vill se endast glada menniskor omkring mig, fastän jag sjelf är så melancholisk. Dock — jag har skäl till ett sådant naden lemnar mig aldrig i ro. Han visade sig äfven i natt. — Förena edra böner med mina, ers högärevördighet! — sade fröken. — Bed grefvinnan fiytta från dessa rum. — Förgäfves skulle jag göra det! — s de grefvinnan, sorgsen. —Vålnaden skulle följa mig öfverallt. Han skall följa mig så länge, tills dess jag sjelf sjunker i skuggornas rike . Jag tänkte på edra ord i går, pater, men jag finner ingen förklaring, ty de jag älskat in i döden skulle ej vilja oroa mig från deras graf. Minst skulle den gode, den milde Henrik vilja skrämmA Min