början. AÄnnu i i ett och ett fjededels sekel krånglade folket sig fram medelst färga, ett öfwerfaringssätt, som höst och wår war förenadt med stora deswårligheter och någon gång till och med lifsfarligt. Ar 1854 förmådde omsider distriktets fronobetjent allmogen att, medelst tillskott i pengar, materialier oc dagswerken, åt fig uppbygga den bro, fom 1855 uppe fördes öswer elfwen i närheten af Tyr tan, och fom nu lita mycket pryder fom bedrar denna bygd. Fornlemningar. Härom förmäler den trypwärdiga landstapsbeslrifwaren Hiilphers: rÄttehögar finnes på båda sidor om elf wen, och mid byn Lo, norr om sjön, ses några märteliga slenhögar lifasom på södra sidan wid Gårtswik. J förra seculo skall wid Brattwall funnits i jorden ett fynd af en tittel med gamla mynt, likaledes mid Gårdswils udde hittades då en star guldring, fom blef såld för megsing i Hudijiswall. Många bee rättelfser äro eljest om Sätt-krig, och en få lallad Hjelteften mid samma udde. Af någon förmärlt flogs eller lufteld öfwer en af ättehögarne wid Lo, har för några år tillbaka om nattetid skett förföl att der uppgrafwa jordagods, men åkommen widskeplig syn, som stulle byn stå i brand, har hindrat samma arbete, dock har in: billningen dermed icke upph ta EStonz sättningar finnas i Wigge, Ötkne och Me dansjö byar och hwilia sörmodas hafus warit grundmurar till lapell. Öfwerst på Slansberget å sistnämnde bys utmark synas lemningar efter en stenmur eller skans, hwaraf tydligen också berget fått sitt namn. Å Kälsta egor framspringer i elfwen en udde Baggnäset benämnd, den, enligt Hilphers, äfwen en skans warit uppförd, och hwarest sägen är att en norsk lrigshär skall hafwa blifwit i grund nedergjord eller körd i elfwen. Detta lärer tillgått sålunda: att äfwen den rätta landswägen, hwarest fienden stulle framtaga, planterats småskog af gran och tall samt ris och tullblåst torrskog wräkts deribland, få att det Hela sag ut fom ett ogenomträngligt snår. Derifran hade en uy wäg blifwit uppe tagen som direlte ledde ner på udden i elfwen. När mi den norrska hären fom tagandes, följde den naturligtwis den upphuggna och tillbanade landswägen tills den plötsligen befann fig nere mid eli wen, kringränd af de swenske, fom der lago i balkhåll oc fom nedhöggo alla dem, som ej sprungo i wattnet och oms kommo. Denna händelse, som winner stöd i det faktum att i sednare tider man på Baggräset funnit förrostade sporrar, betsel och wärjor, hwaraf en ännn före waras i fafviftian, gifwit udden sitt namn. (Forts.)