uppenbart eat rum, hwilket stundom gått så längt, att konkurser börjat betraktas nästän såsom ett lofligt förwärfsmedel. Den cbetysigamadordd-proceut, fom mans ligen erhälles, stundem uppgående till 10 a 5 hurt derunder, ansågs wara en följd beraf, att tonkursen i almänbetsive hörjade, så snart gäldenären kommit-på Cbestånd, utan wanligen lång tiv terefter, sedan de rerbaraste tillgåns garne blifwit antingen försälta eller hypotiserade. Konkurslagen innehöll misserligen answarsbestämmelser för fentidig konkurs, men för att dessa anfmwuargs bestämmelser må funna tillämpas, erfor drades bewisnina om förhållanden, fom swårligen kunna bewisas, nemligen, att rörelsens fortsättande skett i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott. Bewisen om en såkan afsigts tillwaro ansågs nemligen ide funna lätt åmägar bringas, äfwen om omständigheterna wore för gäldenären beswårande. Ett mwerfsamt medel för konkursens början i rätt tid ansåge böra läggas deri, att stadgadt blefiwe, vet twångsackord, understigande dissa procent, exempelwis 50, ej finge af rätten fastställas. Af enskild medlem föreningen wäcktes förslag om wirtar zande of åtgärder, på det någon trygg: jet måtte winnas derför, att fastställda ickorder wertligen utbetaltes få att förs I dringsegaren ej nörgares ingå i ny fon: urs, sedan de först afträrda tillgångarna blifwit förskingrade. Förslaget öfwer: lemnades till styrelsens ompröfning. Slutligen uttalate styrelsen sina tankar om konsumtions kreditens inskränkning säsom ett nötwändiat wilkor för erhålande af större solititet i affärerna i all: månhet, och att fördelen deraf skulle lånat ofwerwäga olägenheten af en mindre omsättning, fom till en början deraf kunde blifwa en följd. — DH. mt enlecdrottningen har till sjöförswars departementets fommantdo: expedition förärat åtskilliaa utländsla praktwerk af illustrerade fjörefebeftfrifs ningar m. m. Ett fruntimmer, som will wara okändt, bar jåfom bidraa till den blifwande bagaren för Stockholms fattiaa till fru Carln öfwerlemnat 300 rdr.