— En skugga? frågade herr Montigny — — kayske skuggan af skärmen framför kaminen? — En skugga af en menniska, som kom och försvann! Jag var halfdöd af fasa, — förklarade grefvinnan. — Jag skulle bestämdt dött af förskräckelse — menade friherrinnan. — Men, min dyra kusin, huru skall Jag kunna förklara sådant? -— frågade Montigny. Ni sofver väl ej inom olåsta dörrar? — Utgången till korridoren var stängd och nyckeln satt innanför i läset. Jag vill ej vidare tänka på saken. Fråga fröken Fanny. Fanny berättade hvad hon visste om saken och att hon funnit grefvinnan halfdöd af fasa. — Min Gud! — sade friherrinnan, — spökar det i er boudoir? Välj ett annat rum, bästa Stefanie! — Hvad är er mening om denna sällsamma händelse, bäste pater? frågade hon Henrik. — Tror ni på andars uppenbarelse? — Jag tror — svarade grefven långsamt — jag tror att de dödas kroppar ligga i ro, men att deras själar kunna hafva tillstånd att visa sig och antaga någon viss skepnad. Erinrade er ej denna skugga, min grefvinna, om någon för er, om ej dyrbar, dock betydande person? Vid ljudet af Henriks röst bleknade