kaplanen skulle inställa sig hos sällskapet, som var samladt på terassen, Gefven fann sin hustru sitta på terassen under ett tälttak, skalande med egna sköna händer några oranger, hvilka hon på en kristall-tallrik bjöd herr Montigny och Assperg, emedan de af henne utbedt sig denna ynnest. — I sanning, min kusin, ni har ett eget sätt att visa oss damer er uppmärksamhet, — hörde grefve Henrik henne säga till Montigny. — Min stackars Fanny väckte ni upp ur sin ljufva sömn och mig ådrog ni min andra förskräckelse. — Er andra förskräckelse, min nådigaste? — frågade baron Assperg. — Ja, ty min första härledde sig af en skugga, som visade sig i natt. — — Bon jour, bäste pater! — fortfor hon, besvarande grefve Henriks helsning med en nickning. — Min kaplan, pater Albini, — fortfor hon presenterande, — friherrinnan Assperg, baron Assperg och herr Mortigny! Samtlige de presenterade helsade mycket stelt och förnämt. — Sitt ner, pater! sade grefvinnan och visade med handen på en ledig stol. — En skugga uppenbarade sig i natt? frågade friherrinnan. — Det var hemskt. Visade den sig i er boudoir? — Nej — men i det gula förmaket, dit dörren stod öppen,