Beskrifning öfwer Stöde socken ar Daniel Åslund. (Forts. fr. n:o 2.) Ålerbruket och boflapsstötseln, som utgör socknens huswudnäring, behandlas efter förfädrens fed och i förhållande till socknens naturliga tillgångar. Några större odlingsföretag äro wäl icke för handen, men i förhållande till folhmäng: dens tillwext och äfwen i någon mån def; upplysning om nya methoder, är jord: brutet dock i framatskridande och förtofran. MWerbrutsjättet och redskapen äro de wanliga norrländska. Hwad beträffar beteslandet och bofiapsracen, få frå de till hwarandra i i ett f.n. sardeles passande förhållande; ty de fmå wexta och wiga lreaturen äro bäst lämp: liga att ilättra i det bergiga landskapet, der betesmarkerna egeutligen äro tillfinz nandes emellan llystorna och i grantjä larne. Dessa betesmarler skulle ändock wara otillräckliga, om ej något swedjande understödde dem. Bland binäringar intog för några är tillbala pottasletillwerlningen ett ide omäsentligt rum, åtminftone för follet i ffogsbyarne. Denna handtering, förut härstädes alldeles okänd, insördes i Tuna, Stöde och Attmar genom erp.-fronofog: den Jonas Äskunds försorg, hwillen år 1838 på egen betostnad ifrån Bygdeå i Westerbotten införskref en i yrlet sunnig person, ifrån hwillen den nyttiga hand: teringen spreds och med fördel anwändes, ända till def träwaruhandeln med alla fina bifloder af extra inkomster i socknen influerade och und hträndle pl andra biförtjenster. Också utgör f. n. afsalu af