Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1868, sida 2

2 välnaden. Novell af Carl August Uleigel. Forts. fr, n:o 2. — Kom! — hviskade Henrik till Angelo; — jag qväfs här. Till den fattiga qvinnans stora ökverraskning lade han ett guldmynt på bordet och försvann skyndsamt. — Återvänd till ditt vanärade slott, — sade kaplanen. — God natt! Vi träffas i morgon. Då Henrik kom på slottsgården, eprang en fastlänkad hund fram ur sin koja och började starkt skälla. — Min stackars Castor! — sade Henrik och framträdde till hunden, hvilken började tjuta af glädje. reste sig på bakbenen och slickade honom på kinden. — Du känner mig ensam, du, stackars Castor, du trogna djur, som blifvit fastlänkad vid en stång tilllön för din trohet! Ev stalldräng framträdde i detsamma med en piska och hotade hunden. — Låt honom vara! — befallde Henrik. — IIvarföre är hunden bunden? — Grefvinnan tal inte kräket! — — zavararade drängen. — Ers högvördighet tycker om hunden, ser jagl Grefvinnan Stefanies sängkammare gränsande — såsom redan är nämndt