Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1868, sida 2

hans angifvare, herr Franz, han bega sig också på väg. — Så — 2 — sade grefven, låtsande likgittighet. — var han också en tjuf? — Inte det jag vet. Men bankiren Levi ville nödvändigt ha honom såsom taffeltäckare och bjöd honom en högre lön, och så gick han sin väg. Grefven drog en djup suck, ty han tänkte på Angelos ord, då han varnade honom att ej förlita sig på sina tjenares trohet. Och dock hade dessa två kammartjenare en lång följd af år varit på allt sätt omhuldade af honom. — Under högtsalig grefvens tid, — fortfor groomen uppbläst, funnos endast fyra kammarlakejer i slottet; nu äro vi sex. Men grefven var också en stackare i lifstiden, har jag hört sägas. Jag och negern Banks betjena hennes höga nåd nu för tiden. Under det pater Angelo var här såsom slottskaplan gick jag några veckors tid till honom med hans morgon-mjölkglas. Vafleur hade fått herr Montigny, de båda jägarne passade upp på Asspergs och herr Klam passade upp såsom stöfvelputsare. Den förre patern — det var en sträng man. Klockan 4 på slaget teg han upp och klockan på minuten fem skulle hans mjölkglas stå på bordet. Men om ers högvördighet önskar sitt kaffe