Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1868, sida 3

berna, utan att göra sig skyldig till en enta bod. Men om man anade all den finesse, all ten menniffofännedom — ja, hwarföre ide? — alt det snille, fom forrras för att sälja en enda docka tråd, ett enda knappnalsbref med avance, få skulle både ministern och ven Llärde få ta skeren i wackra band och gå och studera i sirenboden. Alltid måste ett artigt, inbjudande leende hwila öfwer commisns spirituella anlete, alrrig får hang uppmärksamhet slappas, alrrig bang talande tunga tröttna, och oupp: hörligen måste hans sätt variera efter kundernas olika individualitet. Det är just hans konst att wid kundens första inträre i butiken med genomträngande blid i ett nu uppfatta hans styrka och bang swaghet, med ett ord fe hur man ffall ta honom. Är retta gjordt — och häri wisar sig egentligen geniet — få är tet öfriga kanske en smal sak: lite fförefpelaretalang, fe der alt! Här in: träder t. ex. en älrre swartklärd dam med ett wemetigt utseente och närmar fig långsamt diffen. År commisn en commis med talana, så antager han genast en mot tillfället swarande hållning. Hand anlete blir forgset och fullt af wärtighet, kanske swäfwar dock ett lätt smålöje a la Werther kring hans mun och böjer sia hans leckiga hufwud till en metlitsam, pietistisk lutning. Den tystra damen begär några sorgsaker; men en högtitlighet, fom ginge han i en likprocession, går wår artist att fram: taga det begärda; han utbreder fina waz ror på biffen med en min fom lade han en blomma på en graf, han betraktar tunden med blickar fulla af warmafte deltagande: ett deltagande, fom envalt ren aktning, ban hyser för henne, tyckes hintra honom att i ord uttala, och när hon frågor honom hwad ven swarta paramattan kostar alnen, swarar han sitt: en och femtio, min nådiga, med en stämma få graflitt dyster, men tillita få miltt beklagande, att ven melankoli: ffa frun känner sig rörd och tyder att en få ömsint man ej bör funna ha sam. wete att begära för mycket. Deremot siulle ni fe honom, när en af ortens lejoninnor kommor in för att wända upp och ned på halfwa warulagret: blonrer, spetsar, sjalar, sidentyger etc Hwilken belefwenhet, hwilfen lätthet i ton och rörelser, hwilka betydelsefulla smålöjen! J sådana ögonblick synes mig commiga fom en werklig Par risare. Re A oc we. ww KG -— a mr