Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1868, sida 2

Våälnaden. Novell af Carl August Ileigel. Forts. fr, no 1. — Ni vill väl ej vara en olycksprofet, piter Angelo? — Men låtom oss skiljas med gladare sinnesstämning! Mottag min innerliga tacksägelse för den trogna vänskap, som ni egnade min man i lifstiden! och innan vi skiljas, gif mig er välsignelse! Då kaplanen gick ut, kastade grefvinnan efter honom en blick full af obeskrifligt hat. — Andtligen! — sade hon och drog djupt efter andan, — ändtligen är jag honom qvitt. Den odrägliga menniskan förbittrade hvarje stund för mig och under min mans lifstid stal han från mig hvarje gnista af ömhet utaf min man. Vi må vara nöjda, Fanny att han lemnar detta hus. — Jag önskar — sade Fanny — att man måtte välja honom till påfve i Rom, så att vi aldrig mera må se honom här. Jag undraröfver att fru gretvinnan kunde till hans efterträdare antaga någon, som af pater Angelo blifvit rekommenderad. — Jag bade hatar och fruktar honom, — svarade Stefanie jag vågade, sspanningen att säga, ej att neka. Icke