Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1868, sida 3

les, om förbannelse blir slutet på detta oerhörda bedrägeri, hvartill du förledt mig. då hvälfver jag ansvaret derför på din hjessa! — Och jag säger dig — svarade Angelo lugnt — att jag kände verldens gång, innan jag började detta djerfva spel endast för att rädda dig. Dock förgät ej hvad du lofvat mig! Om du efter förloppet af ett år finner verlden i sitt rätta ljus, då skall du afsäga dig allt — hustru och hem och gods och skänka din egendom till kyrkan. — Jag svär derpå! — Sa låtom oss gå! De lemnade rummet. En spiraltrappa ledde ner till en löndörr på terassen. hvilken låg utåt slottets östra sida, derifrån de gingo utför en bred stentrappa ner till parken. Natten var herrlig. Naturen var i sin fägring och blommornas doft fyllde rymden med vällukt. — Ack min vän! sade grefven dystert — det jordiska lifvet erbjuder dock så mången herrlig ujutning, som Skaparen beredt oss dödlige. Det måtte väl dock aldrig vara hans afsigt att menniskan skall afsäga sig allt! — Svärmare! svarade presten. Grafvens giftångor inandas du äfven i Guds fria natur. En strid på lif och död herrskar öfverallt, men af döden blir