——— SN silfverbeslagna bibeln med begge händer, och slungade denna med hela sin styrka mot den objudne gästen, i full öfvertygelse att han skulle vika derför. Men den svarte tog emot boken med qvick hand och steg fram. Då brast gummans mod och i djupaste förskräckelse ropade hon: Låt bli min bror, tag mig i stället, jag är van att lida boDet skulle jag gerna göra, om jag vore ungkarloÖ svarade djefvulen; men sätt först fram något varmt att äta och något starkt att dricka, så skall ni få se att jag inte försmår något af Guds gårvor, så satan jag än är. Den sjuke, som genast igenkänt sin idoge vän, morianen Bodin, utbrast i ett skallande skratt, hvarvid hela hans lekamen skakades och ögonen fylldes med de ljufvaste tårar. oJag hörde att du var sjuko återtog Lovisa Ulrikas och det Gustavianska hofvets favorit, och for enkom hit för att se om det var farligt, men du ser ju ut som ett vinterny eller som hvitögat på en negery Efter det häftiga skrattet bröt sig verkligen gubbens sjukdom i en kris, och han tillfrisknade snart. Ser du greta, sade han, sjag hade ju rätt i att jag skulle bli bra, bara jag fick skratta, ty glädjen, det är lifvet . . . glädjen det år Gud ha Och gubben skrattade ofta bara vid minnet af detta uppträde och lefde ännu i många år.