Norrländska Korrespondenten – 31 december 1868, sida 3

oIIuD hviskade gumman skälfvande, derute går han ett rytande lejon, sökande hvem han uppsluka må. vKära syster, det är bara en hungrig varg, Ack den som hade så god appetit som han 19 Åter hördes tjutet närmare. Kära broder, lat mig skicka efter presten l vNej. nej, han bara ökar min torrhosta. Gumman gick efter bibeln och satte sig att läsa; gubben hörde täligt på henne, emedan han gerna gjorde henne till viljes. Vinterstormen röt allt vildare kring knutarna, spjället skakades häftigt och ett starkt pipande hördes i skorstenen. Hu, hu, suckade gumman darrande, der är den lede fienden sjelf som regerar här Gubben suckade öfver sin systers vidskepelse, men nändes icke tvista med henne, I detsamma öppnades dörren helt sakta, och ett svart ansigte tittade in i kammaren, som upplystes svagt af det enda ljuset framför gumman med bibeln. Gumman hörde dörrens knarr, blickade upp, såg den svarte, hans hvitögon och glänsande tänder. Hon ryste och trodde sig se djefvulen sjelf. Då den svarte straxt kom in helt ech hållet, grep hon i hast den stora,