Norrländska Korrespondenten – 31 december 1868, sida 2

dagsqväll skyndade den ene ditupp fortare än den andre. Men än fortare kommo de ned igen, ty uppe på sätern stod en dräng bakom dörrn, tog emot en hvar som kom, och kringklappade honomså, att han sedan ständigt kom i hog de ord, som följde med: Kom igen en annan gäng sä skall du få mer! Icke annat, än de kunde tycka, fanns det blott en i den socknen, som hade en sådan näfve, och det måste ha varit Tore Näset Och alla de rika bondpojkarne tyckte icke om, att den torparpojken skulle stå främst hos Aslög Husaby. Detsamma tyckte också gamle Knut, då han fick veta detta, och han menade, att om ingen annan kunde sköta honom, skulle han och sönerna hans fresta. Knut tog till att aldras nu, men fastän han var öfver sina sexti, plägade han ofta ta kragtag med äldsta sonen sin, när det blet honom för ledsamt i stugan. Upp till Husabysätern fanns bara en väg och den förde rakt öfver Husabygården. Nästa Lördagsqväll, då Tore ville till säters och smög sakta igenom gården, allt lättare på foten, ju närmare han kom huset, for en karl rakt i bringan på honom. — Hvad vill du mig? sade Tore och slog honom i marken så det sjöng efter. — Det skall du få veta, sade en