Norrländska Korrespondenten – 31 december 1868, sida 2

annan bakom honom med ett nackadrag, och det var brodren. — Här kommer tredje karlen, sade gamle Knut och gick honom på lifvet. Tore var duglig af sig i slagsmål; han var mjuk som vidje och slog så det sved; han smög och smet; der slag föll, var han icke; der sådant knappt var att vänta, strök han till. Han hukade sig ned o h hoppade upp. Stryk fick han fulleligen och det till gagns, men gamle Knut sade ofta sedan, att styfvare karl hade han aldrig varit i färd med. De höllo på, tills blod flöt; men då sade IIusabyen: ostopplo och dermed lät han höra de orden: kan du nästa Lördagsqväll slippa undan Husabyvargen och ungarne hans, så skall jäntan vara din! Tore kraflade sig hemåt så godt han kunde, och då han kommit hem, lade han sig ned. Mycket tal gick i bygden om slagsmålet på Husaby; men det sade också alla; hvad hade han der att göra? En var det, som icke sade så, det var Aslög. Hon hade väntat honom så, den der Lördagsqvällen, och, då hon nu fick höra hur det slutat mellan fadren och honom, satte hon sig och grat och sade till sig sjelf, att får jag icke Tore, så blir det aldrig någon glad dag för mig mer häri verlden. Tore blef liggande Söndagen, och Måndagen kände han, att han måste