Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 3

annan jordisk belöning. Jag hoppas derföre alt ni, min käre varon, såsom en loyal och trogen undersate vill hjelpa er monark att betala en skuld, som han icke sjelf förmår galda. och ge er dotter ät en man, hvilken icke blott är henne tullkomligt värdig utan ock en verklig heder att kalla måg. Då baronen stod brydd och villrådig, återtog konungen: i Ni tycker tilläfventyrs att min skyddslings rang icke gör honom berättigad till den lycka hon eftevstralvar — men låt mig sörja derför. På sin brållepsdag erhåller han fullmakt såsom kammarherre vid miet hof. hvarjemte han har mitt löfte om för: lediga karalleriregementeHvad ser ji-gÖ ue den fyndige monarken, som kunde nr si man med edra nordstjternan: Ti. ds svaga sidor — ven er endunst bära den enkla vg cadtgöra denna glömska Konungen teg härvid sovma ordens komÄendörsband från sin egen hals och hängde det on baronenDetta var ett ynnestbevis, som den fafänge barenen icke kunde ve Bojande ett knä, kysste han tackswmt den kung iga handen, sägande: Nu som ellud har ja än alt sul mig ers majestäts befallni elterrättelsen Så är då den 53 ingen högre önskan till sen gadekelof undanstökad! vir pade monarken mun ert. ruin nu, min nare Lagerträd. och omlamna din fästmö: du har väl ic under dlua nbhlin med ryssarna glömt hur det går Ull utt kyssa en vacker llickart ... Och så bröllop om en mäånad: Jng vill sjelf vid min äterresa i laders ställe föra dig till altaret En månad sednare sammamnvigdes i konungens närvaro, under pomp och ståt, de unga tu. Aldrig hade det gamla herresätet skådat en ståtligare och nuwriftigare buungum. ev skönare och lyckligare brud. Baron fosenstjerna ångrade aldrig sitt bifall till detta giftermål. Ilan lefde nog länge för att få se sin svärson appstiga til! statens högsta äreställen. Plaxendorfft slog sig på helighet, blef munk och biktfader i ett nunnekloster — om till de fromma systrarnes våtnad, låta vi vara osagdt, Slut.